Ge upp finns det

Nu har man opererat den ena axeln. Det skulle bli en lätt operation och bägge axlarna skulle tas på en gång. Det skulle kapas av lite av nyckelbenet. Ett par veckor vila sen skulle man kunna köra för fullt igen. Nu blev det inte riktigt som jag hade föreställt mig. Höger axeln var riktigt skadad ledbandet som håller upp axeln hade gått av. Så det blev ju en mycket större operation än vad det var tänkt mig. När jag vaknade upp och fick se att dom inte hade opererat den vänstra blev jag helt bedrövad. Allt skulle ju bli bra nu. Fan tänkte jag då måste jag ju operera en gång till. Jag kände att nu får det fan vara bra. Jag ger upp orkar inte operera mig igen och försöka komma tillbaka igen och igen hela tiden. Samtidigt som man tänker att man ska ge upp så kommer lusten att fortsätta. Jag fick ett samtal från INVACARE idag och dom tänkte fortsätta satsa på mig. Nu ska vi prova ut en ny tävlings rullstol. Då blir det ju en satsning mot Triathlon 😉 Tänk vad lite det behövs för att börja tänka positivt igen. Men nu är det lång väg tillbaka får inte börja träna simning på 4-6 månader

20120920-102555.jpg

London 2012

Nu är det över. Det ska bli otroligt gött att få åka hem. Längtar hemskt mycket efter barnbarnen. Det känns som ett misslyckande London 2012. Jag själv åkte hit för att simma 400 frisim. Men många goda vänner hade beställt biljetter för att titta på mig. Klart man försöker simma även om allt bara känns skit ingen kraft i armarna. Huvudet vill men armarna orkar inte. Det blev ett silver ja det blev det. Inom handikappidrotten är silver inte värt något det har jag lärt mig genom dom här tio åren. Nu tar vi nya tag. Först operation sen ska det testas att åka skidor. Har redan fått inbjudan av Norge som jag redan har tackat ja till om operationen blir lyckad. Jag kommer tillbaka jag lovar

20120909-162448.jpg